Jag är mycket intresserad av stereo, och det var av den anledningen jag sålde min gamla ministereo (till mina föräldrar) och köpte en riktig stereo, alltså med separata delar. Förstärkare, radio och CD- spelare för sig.

Först ut var valet av högtalare. Det är den viktigaste delen i en stereoutrustning. I det här fallet valde jag ett par Cerwinvega vs10. Nu har den modellen ersatts av en nyare (och 1000 kr dyrare) modell. Jag fick jaga runt i halva Mellanverige efter dom, men till slut hittade jag ett par i Norrköping. Det fanns även andra högtalare, men som inte föll mig i smaken. Magneten och andra stormarknader säljer enligt mig bara papphögtalare (Genexxa), som inte tål de påfrestningar som mina högtalare ska tåla!

Cerwinvega vs-10 är den näst minsta högtalaren i Cerwinvegas vs- serie. Det är en nätt liten rackare som kanke inte ser så mycket ut för världen. Men så fort man får höra den ändrar man nog uppfattning. Med sin 10” bas klarar den att återge bas ned till 37 Hz. Cerwinvega vs 10 återger hela registret från häftiga basutbrott till mikrodetaljer i diskantområdet med perfekt timing. Den överdimensionerade magneten i baselementet verkar som motkraft till talspolen. Tack vare den stora ”motorn” kan CV spela djupare, högre och snabbare bas än någon annan högtalare i storleken. (CV´s nya E-310 är nog den enda som kan ”överrösta” vs-10´an i storleksklassen.) Vs-10´an är en s.k. basreflexkonstruksion. Det innebär att den pumpar massor av luft genom ett rör på baksidan. Porten, som röret kallas i högtalarsammanhang, sticker in en bit i lådan och gör att resonansutrymmet beter sig som om det vore mycket större = MER BAS. Om man spelar en låt med låg bas på hög volym så gungar väggarna med i musiken och fönsterrutorna skallrar (i andra sidan av huset). Man kan få undrande blickar från folk på gatan ibland! Men än så länge har inte grannarna klagat!

När man väljer en CV högtalare är det vissa saker man bör tänka på. Man skall gilla att spela högt och gilla att spela musik med massiv, djup och hård bas. Om dina favoritkompositörer levde för 200 år sedan, är detta ingen högtalare för dig! Men vill du ge järnet med Metallica, Antilope eller vad som helst som kräver mycket tryck i basen, är vs-10´an självskriven.

Tänk också på att inte snåla med förstärkarenheten. Förvisso är de lättdrivna (95 dB/w/m) och kan låta högt med en liten förstärkare, men om man vill ha rejält med tryck ur högtalarna bör man rimligtvis välja en integrerad förstärkare på ca 2* 80 Watt (inga Kalle- Anka watt) som jag har.

(Glöm bort allt sånt där att högtalarna är på 300 Watt. En högtalare har aldrig varit, är inte, och kommer aldrig att bli på några Watt. Det är som att säga att Gislaveds senaste sommardäck är på 150 hästkrafter.) Det är nästan alltid förstärkarens effektdel som sätter stopp för hur högt man kan spela. Spelar man högre än vad förstärkaren klarar av kommer förstärkarsignalen att ”klippas”, dvs att det låter illa. (oftast ett sprakande ljud) Då bildas det mer värme än vanligt i talspolarna och dessa kan helt enkelt brinna upp.

Dessa högtalare kan jag varmt rekommendera till andra ”bashungriga” musikälskare. (Det går även att spela annan musik till CV´s högtalare om man har en blandad musiksmak.) Och är man en riktig basnarkoman så har CV andra modeller!

Den här förstärkaren har alla förutsättningar för fin musikåtergivning på de flesta högtalare. Den har biffig strömkapacitet, bl a på grund av dubbla transformatorer och MOS-FET transistorer i slutsteget. MOS-FET har bättre egenskaper än bipolära transistorer och är väsentligt dyrare. Fördelarna ligger i bättre linjäritet, större strömkapacitet och lägre distorsion. Denon anger effekten till 2*80 Watt i 8 ohm och det är nog ingen överdrivning!

Denon 625mkII

Chassit har gjorts styvt och stumt för att undvika negativ verkan av yttre vibrationer från t.ex. högtalarna. En så stabil konstruktion ger bra förutsättningar för att de ingående komponenterna och laserpickupen får sitta noggrant fixerade i apparaten. Om komponenterna kan svänga med eller röra på sig, uppstår nämligen mikrofoni som kan störa ljudåtergivningen. Laserpickupen måste också ha en stabil referens mot CD- skivan för att kunna fokusera riktigt. När laserpickupen fokuserar riktigt, behöver inte felkorigeringskretsarna gripa in och då låter det renare. Därför är det viktigt med ett styvt och stabilt chassi.

CD- spelarna har utrustats med en hel del vettiga finesser. Mest uppskattad är nog den digitala volymkontrollen som gör att du kan höja eller sänka ljudet från fjärrkontrollen utan att påverka kvaliteten på signalen. Ljudet höjs/sänks i 12 steg om vardera 1,5 dB.

Den digitala utgången gör CD- spelaren utbyggbar. Via den kan man leda ut signalen obehandlad till en digitalförförstärkare, en extrem D/A- omvandlare eller vad som helst där digital signalbehandling försiggår.

Den här CD- spelaren har utrustats med riktiga hörlursförstärkare som klarar av att driva nästan alla huvudhögtalare (utom elektrostatlurar så klart). Volymkontrollen ökar användningsområdet radikalt. Alla lurar har nämligen inte alltid samma känslighet.

Det är smått fantastiskt vad man kan få så hög ljudkvalitet och massor av smarta RDS- finesser till ett så överkomligt pris som TU-215RD betingar. Radiodelen kan allt som allt minnas 40 olika radiostationer som kan vara blandade huller om buller mellan FM och AM.

Kablaget

Signalkabeln från CD- spelaren är Prism 11. Det är TARA Labs allra mest prisvärda kabel. Ljudet kännetecknas av sin öppna luftiga återgivning som man normalt förkmippar med dyrare High- End kablar. Byt ut standardkablarna i din anläggning och förvånas över alla detaljer som träder fram ur dimman!

Högtalarkabeln är TARA Labs "KLARA". Bara att byta ut "skosnörerna" i din anläggning mot "KLARA", har du tagit ett stort steg mot äkta Hifi. Kabeln är uppbyggd av 64 separata ledare med ett sammanlagt tvärsnitt på 1,5 mm2. Kabeln är mjuk och förjsam, perfekt för Hifi och surround.

Tillbaka till förstasidan!